Fick höra på omvägar att en "vän" har tagit efter min blogg rätt rejält, när det gäller både skrivande och citat. Har dock inte sett det själv, för känner inte att det är något jag bör anstränga mina ögon på, men jag kan ju säga att jag inte är förvånad.
Läste den första två gångerna, men sen tröttnade jag eftersom att jag inte kände igen personen som skrev öht.
Var ju en helt annan person som skrev än den man pratade med i telefon 10 min efter...
Blev dock förvånad att folk hittat bloggen, fastän den skulle vara "hemlig".
Eller ja, kanske ändå inte...
Var väl bara en tidsfråga innan det också apades efter.
Tråkigt ändå att det blir bevisat att alla "snackare" hade rätt, då har jag ju försvarat helt i onödan i flera månader.
Men men, är det så det ska vara så visst.
Får väl ta det som en riktig komplimang när folk helt enkelt vill vara som mig.
Visste inte om jag skulle tycka synd om människan eller inte. Så jag stannar på ett mellanting.
Ett nästan.
förstod att du skulle bli irriterad och så... men jag ville ändå berätta det för dig.. känns som att jag gjorde rätt. får hoppas att det löser sig.
SvaraRaderacoments krånglade innan så får göra ett nytt försök...
SvaraRaderahittade bloggen härom veckan för jag också bloggar där (som du vet) och reagerade också lite. skulle in och kolla där nu igen men nu är den skyddad. blir väl så när folk blir nervösa och inte kan stå för sitt. inte ovanligt i den här stan. men det straffar ju bara dom själva i slutet.
men men. //Daniel
Daniel: Jag har faktiskt inte sett det ursprungliga inlägget och raderade adressen för ett bra tag sen, som du säkert förstod av ovanstående inlägg. Men jag känner att jag inte behöver bry mig heller. Brukar göra det, men den här gången känns det faktiskt inte jobbigt. För det är som du sa: Det straffar sig. Och det har det ju redan gjort.
SvaraRadera